|
|
| St_Andrew |
Har skivan i mp3, om nån e intresserad kan jag ladda upp den på steves ftp så fort den kommer upp!
sjuuukt bra! lite chill känsla över det hela... men ändå grymmt bra! lungt ett av dom bästa albumen jag hört iaf (än så länge)! |
|
|
| P4z! |
| själv har man förbeställt den, tänker absolut inte tjuvlyssna på den innan jag får känna på den. |
|
|
| dj_hysterix |
| pvd börjar fan suga lika mycket som gielen snart :rolleyes: |
|
|
| Powell |
| quote: | Originally posted by dj_hysterix
pvd börjar fan suga lika mycket som gielen snart :rolleyes: |
neeej då ... nu ska vi inte gå till överdrift. |
|
|
| RebeL9 |
alltså jag gråter blod. :(
låt mig ta det från början.
Jag har alltid gillat Paul van Dyk, ända sedan jag för 10 år sedan hörde hans Humate - Love Stimulation (PVD love mix) samt hans remix på Dance 2 Trance - Take a free fall från 1993.
Jag har genom åren följt hans karriär på nära håll och sett hur han utvecklats från att vara Tysklands största Dj till att bli Europas och hela världens största och mest populära dj.
I mitt tycke var hans största era åren 97-99 då han släppte några otroliga produktioner och remixar.
När han släppte albumet Out There And Back höll alla andan. Skulle han kunna leva upp till förväntningarna?
En del blev besvikna, andra blev överlyckliga. Men en sak var säker. Paul van Dyk hade bytt stil och mognat. Hela soundet var förändrat till ett sound som går hem globalt.
Out There And Back är en utmärkt skiva i mitt tycke som jag fortfarande återvänder till.
Tre år har gått och det är dags för ett nytt album. Förväntningarna är ännu större än sist. Det är ju trots allt Paul van Dyk, en av trancemusikens fader. Han om någon borde väl visa vägen?
Jag var redan tidigare orolig för hur albumet skulle se formas efter att blivit enormt besviken på äventyren med Nothing But You som var ett billigt knep att göra en smörig låt av Hemstock & Jennings fantastiska låt Arctic.
När jag sedan fick höra Time of Our Lives blev jag nästan rädd. Som tur var hade jag också hört Connected som var en bra låt. Den kändes som en upprättelse.
Så det var med blandade känslor jag lyssnade på Reflections. Efter att ha lyssnat igenom albumet tre gånger nu så kan jag inte annat än säga att jag inte kan beskriva besvikelsen. Hela albumet genomsyras av en poppig känsla. Det här är trancemusik när det är som smörigast. Låtarna med Jan Johnston är ett bra exempel på det.
Just Connected och Crush är de enda bra låtarna jag kunnat hitta på skivan.
Den Paul van Dyk som jag älskat genom alla dessa åren har totalt sålt ut sig. Visst man kan vara komersiell samtidigt som man gör bra musik men tyvärr är detta inte bra. Jag kan inte se så mycket bra på det här albumet. Känslan efter varje låt är "jaha nästa...".
Man kan dra ett streck genom Paul van Dyks karriär och se hur han efter varje album flyttat sig mer mot den bredare och komersiellare massan. Från 45 RPM till Reflections. Om Reflections är så här smörigt då kan vi nästan vänta oss att nästa album blir ett renodlat popalbum med gästartister som Britney Spears och Carola.
Tyvärr är det med sorg i hjärtat jag kan konstatera att Paul van Dyk, trancemusikens fader lidit ett bittert nederlag med Reflections. |
|
|
CLICK TO RETURN TO TOP OF PAGE
tranceaddict Forums Archive > Local Scene Info / Discussion > Europe > Europe - Sweden
|
