fortsättning på dramat i jkpg:
på fredagen kommer pappa hit, allting är frid och fröjd och jag får hit ännu mer saker uppe ifrån sthlm...
detta slänger han bara på min säng i mitt rum och jag låter det vara tills jag ska gå och lägga mig. då är jag såpass trött så jag inte orkar plocka iordning allt (jag vet inte var allt ska ligga heller så)
nästa dag kommer och jag vaknar av en underbar morgon! mariann (som pappas flickvän heter) och pappa är iväg och spelar golf och jag gör mig iordning till trinity 2, som visar sig vara väldigt stressfullt, eftersom jag vaknade lite sent och hade rätt mkt att göra...
därav hann jag inte plocka undan kläderna jag hade lagt ut på min säng för att välja innan jag stack på festen och jag hade lämnat kvar en hårspraysflaska och min rakhyvel på tvättstället i mitt badrum..
är iväg och har jättekul, glömmer allt runtomkring och livet var underbart för några timmar.. kommer hem runt 6 på morgonen och vad möts man av? ett "hej! hur hade du det? hur mår du nu?" eller "ska du bo kvar här eller?"
jag är tydligen lika mogen som en 6åring...
nu vill jag inte bo kvar här öht.. pappa såg på när allt det här brakade löss, och jag för en gångs skull tjaffsade emot, men hon är ju så jävla mentalt blockerad på att hur fan kan man vara annorlunda än henne?
så frågar hon farsan vad han tycker? han baar gick därifrån, antagligen lika rädd som mig att göra fel..
|