|
Där låg den, framför mig. Knappt något tecken på liv, men det fanns där, ett sista kall på hjälp. Den hade inte lämnat hoppet. Hoppet fanns där, om en bättre tillvaro. En tillvaro som inte innefattade ett krossat inre och ett mosat yttre. En tillvaro som lät den leva, och må bra.
Jag kunde inte längre erbjuda denna tillvaro. Jag stod maktlös framför den och visste inte vad jag skulle göra.
Ansiktet var sprucket och det såg allvarligt ut. Usch. Var detta mitt fel? Hade jag orsakat dessa skador?
Ja, det var mitt fel, och jag var tvungen att avsluta detta. Den var nog runt tre år skulle jag gissa, gammal för
sin typ. Jag tittade på den igen. Den såg trött ut, nu ville den inte längre leva. Det fanns nog inte mycket fungerande
i den här stackaren längre. En tår föll från min kind. Det var dags nu. Sanningens ögonblick. Där låg den...Jag visste att det enda som höll den lilla krabaten igång var den sladden som löpte ut från dess bak, utan sladden skulle den somna in och för evigt sova. Jag satte fingrarna runt sladden, drog sakta ut den ur dess gänga. På några hundradelar slocknade den med ett sista pust. Nu var det slut. Den skulle aldrig se på mig igen, aldrig återförenas med mig.
aldrig finnas i min ficka, aldrig göra roliga ljud när jag satt på tunnelbanan, nu var det över. Jag öppnade upp den, bit för bit föll den isär framför mig, jag var tvungen att ta vad som fanns längs därinne. Hjärtat, det viktigaste.
Sakta men säkert öppnade den upp sitt innersta, och jag plockade ut kortet. Det var juh där jag hade alla nummer, till polarna och så.
Skitviktigt. Nu skulle jag bara in och köpa en ny, glömma den gamla. Det blev en 5210, riktigt sjysst, och stötsäker också. Så att den håller.
/ Kenny
___________________
|
snart exploderar scenen i sverige....har fan nästan gjort det!
men men.. har ju jobb å göra (idag är jag sjuk dock) 
Vem säger att man måste ta morgontågen hela tiden? 
framtiden e inte förlorad AC... You go up fighting again!!! Livet e en berg och dalbana vet du! Kraaaaaaam på dig
)
